Kristallen den fina Som solen månd' skina Som stjärnorna blänka i skyn Jag känner en flicka i dygden den fina En flicka i denna här byn Min vän och älskogs blomma Ack om vi kunde tillsammans Komma och jag vore vännen din Och du allra kärestan min Du ädela ros och förgyllande skrin Och om jag än fore till världenes ände Så ropar mitt hjärta till dig Till dig min vän och älskogs blomma, O Kriste, du som ljuset är Dig kan ej mörker komma när Vi skåda upp i tron på dig När solens ljus fördöljer sig Min vän Världens Frälsare kom här Rena jungfrun moder är Ty en börd så underlig Herre Jesu, hövdes dig