Sofie Norling och Sture Allén den yngre På en Dansorkester-produktion En stilla undran om vartåt det barkar Slutande plan vad det verkar Säg mig Jomen såklart att jag klarar mig men inte så mycket mer Har ingen riktning hasar fram med tvekande steg Har fått lära mig att mening finns i allt som sker Men nu vet jag inte om jag orkar hoppas på det Vi hade drömmar och jag drömmer än Och när jag tänker vad inte så länge sen Vi hade flytet och stod mitt i det där Som skulle hända frågan var bara när Men nu måste vi börja om Våra tabbar jag är färdig med att sörja dom Nu vill jag göra dom till kunskap och bygga på nytt Utan att fastna och levar kvar i tider som flytt Jag vet vi kan hitta ut Ur den här loopen som gör hela vibben så sjuk Vi är en saga och inget historieslut Framtiden börjar nu Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg Jag bara undrar, vart är vi på väg Säg mig Vart är vi på väg Jag bara undrar, vart är vi på väg Säg mig Jo men såklart att jag klarar mig men jag tänker ibland Att jag vill lägga mera tid på det vi aldrig hann Klarar mig men tänker då och då Att vi fattas nåt större att hoppas på Klarar mig men är det bara jag Som vill veta vilka ambitioner vi har Sa jag klarar mig - hoppas jag klarar mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg, säg mig Vart är vi på väg Jag bara undrar, vart är vi på väg Säg mig Vart är vi på väg Jag bara undrar, vart är vi på väg Säg mig