Tro mig, när jag sär Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär Att alltid vilja va på väg Alltid vilja vidare, hela tiden vidare Jag har varit vilsen, tom, obegripligt trött O nattetid har jag ältat, stött och blött Försökt fatta varför jag inte sett Meningen i det som borde kännas så rätt Jag har haft lätt för att skjuta upp, bara njuta Av och inte bara på att jag nog måste sluta Förutsätta obegränsad energi och Umgås så tätt med självbedrägeri Och jag har tappat kraften varit rädd och vilsen Har predikat om världen och vägrat känna till den Maktlöshet som föds av att inte ha En obotlig tro på mänskligheten kvar Men den kommer tillbaka om jag bjuder in den Om jag vågar bejaka och ha öppna sinnen Och påminner mig själv om att jag faktiskt vet Att jag kan göra något gott av min rastlöshet Och jag sa tro mig när jag sär Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär Att alltid vilja va på väg Och alltid vilja vidare Hela tiden vidare Jag har försökt att lyssna, har låtit flabben gå Har fått så många chanser, har fått hänga på Det har blitt långt mycket mer än ett och ett blir två Vi blev till ett det blev magi och mycket mer än så Har fått bjuda på mig själv och fått så mycket tillbaka Har fått höra se, jag har fått låta smaka Ledsagad genom livet med en massa flyt Har jag fått lära mig av ett och annat psykat bryt Jag har växt, jag har rasat Levt med skräck för att basa Inte vågat ta ansvar bara låtit det knasa Så tro mig när jag sär jag vet en del Om o vilja rätt men ändå hamnat fel Tro mig, när jag sär Att jag vet en del om drömande och vad det innebär Att alltid vilja va på väg Och alltid vilja vidare, hela tiden vidare Och jag sa tro mig, när jag sär Att jag vet en del om drömmande och vad det innebär Att alltid vilja va påväg Alltid vilja vidare, hela tiden vidare