Länge leve misären Min ledstjärna, mitt allt Du glädjebringande vännen I en värld annars menlös och kall Kan du tar mig till havet, de hinsides haven? Till en plats bara vi två känner till Där vi växer och där vi frodas i tystnad Utan oss och utan andra, utan allt Utan allt Länge leve misären Min ledstjärna, mitt allt Du glädjebringande vännen I en värld annars menlös och kall Du kan mig till havet, de hinsides haven Till en plats bara vi två känner till Där vi växer och där vi frodas i tystnad Utan andra, utan oss, utan allt Likt en fyrtioårskris i tidig tjugoårsalder Står det nu klart för mig att svaren, de finnes i mitt blod Den vätska som skall tömmas ur det hölje Som försöker hålla samman min menlöse kropp Och när döden greppar tag i mig Smeker mig, och så omsorgsfullt vaggar mig till sömns Ser jag världen som pånyttfödd Folktom, söndertrasad och brungrå