Utan sömn i evig tid, under iskall vintermåne Utan värme i denna kropp jag bär Mitt väsen vittrar sönder I jakt på levande kött Jag förnimmer en bättre tid Som fanns före alltig dött En tid då skogen vacker var, Natur och man i harmoni Men vi äro evigt dömda till Existens, från lycka och syfte fri Evigt levande, evigt död