Ytan är stilla i skymningstid Som alltid i oerhörd i stank lindad Tjärnen utstrålar förrädisk frid Oberoende av snö och vindar Häruti lever bestar Skickliga i sitt värv På orädda män de festar Drivna till fördärv Vid dygnets sena timmar Kan ensam man höra deras ljud Och tonerna de klingar Bildar den vackraste skrud