En ursäkt jag försaka Med detsamma då den sas Något ruttet men bevarat Som jag gjort till mitt försvar Jag har tagit allt för givet Sett det falla, sått med salt Och det öde som står skrivet Har jag självmant stakat fram Har tagit mig för bröstet Känt det slå för ingenting Har dragit mina fötter Längs en väg som gjort mig blind Sakta tärt upp stygnen Låtit öppna varje sår Har lastat mina tyngder På den kärlek jag vill åt Min sanning har försvagats Då jag länge suttit fast I en värld som fått betala För vartenda ord jag sagt I spåren av mitt öde Mellan sprickor och förfall Finns ett hjärta som förblöder Täck av samvetskval och damm Har tagit mig för bröstet Känt det slå för ingenting Har dragit mina fötter Längs en väg som gjort mig blind Sakta tärt upp stygnen Låtit öppna varje sår Har lastat mina tyngder På den kärlek jag vill åt I min skugga växer döden Runt blommor jag förtärt Den vördnad som ni söker Har aldrig funnits här I min skugga växer döden Runt blommor jag förtärt Den vördnad som ni söker Har aldrig funnits här ♪ I min skugga växer döden Runt blommor jag förtärt Den vördnad som ni söker Har aldrig funnits här I min skugga växer döden Runt blommor jag förtärt Den vördnad som ni söker Har aldrig funnits här