Det var fest efter en kongress
Åh, jag var trött och på förbundet rätt less
Så stod du där med dina handlingar i famn
Som en trygg, stabil varm hand
Du hade varit vaken i tre-fyra dygn
Dina ögon blå, din hu av sömnbrist askgrå
Men du har aldrig varit vackrare än då
Ah, du har aldrig vart så stålande som då
Och jag har aldrig blivit kärare än då
Åh vad jag ångrar att jag inte sa: hallå
Men varje kongress har sitt slut
Man åker hem, ur sovsalen slängs man ut
Jag for till Götet, till staden där jag bor
Men saknaden efter dig den är så stor
Jag vill till norr, det är distriktet där du bor
I malmfälten, bland renar med din mor
För jag har aldrig sett nåt vackrare än då
Åh du har aldrig vart så stålande som då
Och jag har aldrig blivit kärare än då
Åh vad jag ångrar att jag inte sa: hallå
Men så häromdagen på vår veckokurs
Jag var på föreläsning om borgarna och Bush
Så satt du där, på rad två
Och jag tänkte det här det är min chans att säga hallå
Så jag gick fram och jag tittade på dig
Och jag sa: Du jag tror jag älskar dig
Du stod tyst, där framför mig
Och så svarade du ditt: *norrlänskt ja*
Åh du har aldrig varit vackrare än då
Ah, du har aldrig vart så stålande som då
Och jag har aldrig blivit säkrare än då
Det bästa jag gjort det var att säga: hallå