Så va gör jag nu tänkte Nikolas nyckel å borsta sig ren från grus å sand.
Han hade slängt sig ut från låset till en cykel för att en gång för alla finna lyckans land.
Å enda chansen det va att försvinna, hans tillvaro gav inga andra alternativ.
Men nu va han fri, omöjlig att finna.
Redo att reda ut ett nyckel liv.
Så, här är den, resten utav världen log han när han blickade mot okänd mark.
Men innan han ens hann inleda färden så fick han helt plötsligt en kraftig spark.
Å for i väg upp på trotoaren, landade snett å slog ut en tand.
En pojke skrek, jag tror jag spar den!
Så hamna han åter i mänsko hand.
Så va gör jag nu tänkte Nikolas nyckel där han klämdes i en ficka bland mynt å gem.
Livet som ett litet aluminiumstycke lindar ständigt in en i en massa problem.
Men hellre här än hängandes i cykeln, sa han när nån la han i en sprucken kopp.
Å hälsa glatt för där låg två stycken, en mutter å en gardinstångsknopp.
Mitt namn e Luther, rösten lät butter, de där e min fru så tro ingenting.
Men Nikolas tänkte, glöm det gamle mutter å konstaterade, ingen ring.
Se va det en slump eller va det ödet som satte vår hjältes hjärta i spinn.
Eller va det helt enkelt för att muttern förbjöd det som Nikolas tänkte, hon ska bli min!
Så va gör jag nu tänkte Nikolas nyckel där han låg å kurtiserade mutterns fru.
Om jag ändå hade varit en skiftnyckel hade saken varit klar för länge sen nu.
Men kvar i koppen blev dom å blängde, en blick blyg å den andre dryg.
För muttern muttra buttert å förträngde att hon log ömt mot Nikolas i smyg.
Så där låg dom, ingen kom ihåg dom dagarna dom kom å nätterna dom gick.
Tills pojkens pappa plötsligt kom å såg dom å gav den gode muttern en konstig blick.
Han sa,
AHA de måste va den rätta, den som hör till ikeas sats.
Å den saknade muttern till hyllan Henrietta skruvades fast på sin rätta plats.
Ta de Nicko!
Så va gör jag nu tänkte Nikolas nyckel när han äntligen fått sin gardinknopps brud.
Hon hade ju sett ut som ett dyrbart smycke, liksom lagom rund å med gyllene hud.
Men när hon nu va hans å hindrena va röjda va hon inte alls lika vacker som förut.
De e vårt öde att aldrig va nöjda sa Nikolas nyckel å där e sagan slut!