(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
D här handlar om knaster å alla vi vinylentusiaster
Som räknar d ljudet som n av våra laster
Skrap, skrap, skrap när nålen träffar spåret
Å du når 1 tillstånd utav eufori
Om ja tar i (Hm, kanske för mycke)
Men d blir lätt så när man har fattat tycke
För detta stycke i svart plast
Som helt krast i n hast tycks försvinna fast
Man inte alls vill d men va kan man göra
När varje diskofil nu måste överföra
Samlingen där i sitt vardagsrum
Från vinyl till aluminium
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
Ja säjer knaster, gåshud, vilket ljud
Som 1 å annat sandkorn på n naken brud
D e just dom udda små detaljerna som gör d
N massa blänkande, tänkande förstör d
Å alldeles för många eleganta produktioner
Duger bara till hifi-demonstrationer
D skräller, skramlar om oss javisst
"E d n brist?" Men hellre d n trist
Men d mest perfekta e d smått defekta
Ja vet att vissa digitala ingenjörer blir förskräckta
Å visst e d lite paradoxalt med knaster på CD
Kanske sentimentalt
Men d ska ju rossla om den gamla dubben
Lixom ringar på stubben, rynkor på gubben
Fick vax me tiden naturlig patina
När man hör hacken så minns man partyna
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
Knaster, d har ingen framtid
Vem vill höra på sånt i vår digitala samtid
När man kan njuta n stilla konsert
Utan knastrande ljud som bara e till besvär
Så likt kakorna av sten som fick trycka på foten
Så har även LPn fyllt sin del av kvoten
För visst e d bättre me CD inget snack
Men till alla gammal vinyl vill ja bara säja tack
För stunder av lycka me knastrande vax
Innanför pojkrummets väggar me volymen på max
D e sånt som man sparar i minnet som skatter
Så adjö alla grottiga knastrande plattor
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)
(Fantistiskt, hur kan man får ljudet så levande)