Den första kom med ett morgontåg Jag frågade dig vart pärongen låg Såg din mun som genom starr Den var fylld av rök från en fet cigarr Du gav mej en plats på samma bänk Hosta hest å väste "Tänk" När jag såg n bild hyfsad klar Så satt du inte kvar Den andra gång uppifrån Ett äppelträd å hennes blinde son Lät mig bo i en fågelholk Med bil å båt som vanligt folk Jag levde där klädd i blad Å åkte med på deras marmelad D gick n tid å säkert fler Men jag såg dom aldrig mer Den tredje gång i ögonvrån Jag vände mig å såg ett plån "Om du tänder mig" sa ett ljus "Så får du bo i mitt kopparhus" Min panna sved men jag skrek "Jag vill" Å stod å gned tills d flamma till Hon va så hal å vaxet rann Jag vet inte ens om jag hann Den fjärde gång hon gick igen Tills någon sa "Drick igen" Jag följde efter å kom ifatt Å fick n plats i nån slax debatt "Jag vet hur" sa jag å reste mej Men alla log ett vänligt Nej N gammal hund sa "Var glad" Jag fick en kopp choklad Å den femte gång hon å drog mej ut Till en öppen plats där jag vart förut Ett väldigt golv av sprucket trä En padda klädd i frack på knä Hans blöta hand höll fram en boll Å från hans mun så kom ett "Håll" Jag famlade men föll omkull Ner i hans mjuka hull Den sjätte gång för å stanna kvar Förstod inte först riktigt var d var Varje ljud fick en egen bild Den ene från den andre från den tredje skild En mosaik av kalla ljus Å allt jag hörde blev till ett brus Men för många nu å snart å sen Slog mig tbax igen