I väntan på min dom, blicken ekar tom Allting bleknar i mig Mitt sista andetag, ett första vunnet slag Mot ett lugn så sällsamt Vred och rädd på dödens bädd Svept i Sorgepläd Andan river min hesa hals och pulsen driver på Blicken flackar överallt men dimman motstår Någonting är efter mig, jag hör dess tunga flås Kvistar knäcks, hoppet släcks och snart jag förgås Lågan slocknar En svart och tung ridå sluts Glöden falnar Och kölden griper tag Dunklet kryper tätt intill och tar mig i sin famn Det håller mig så ömt och kärt när det viskar mitt namn I väntan på min dom, blicken ekar tom Allting bleknar i mig Mitt sista andetag, ett första vunnet slag Mot ett lugn så sällsamt Vred och rädd på dödens bädd Svept i Sorgepläd Skakande och frustande vaknar jag till liv Skuggor sveper in omkring med korparnas skri Strupen är klöst i brinnande hast Snarans knop svek när den brast