Ingen prärie Inga åkrar Inga bergstoppar I en stad håller två äldre människor om varann En vaknar upp till mardrömmar som återkommer Och går upp ur sängen Vargar gråter inte över frusen tö Hans hustru sover under lakan vita som snö Det är en gåva att kunna sova bra Blicken kan frysa Men tiden nej Och alla tårar kommer som en flod När allt är stilla och viskningar blir till rop Men jag skulle inte ändra nånting Ingen ungdom vi fakkat Ingen av isarna vi bröt Ingen av kyrkklockorna när vi föll Du var min älskade då Du är min älskade nu Intill väggtapeterna och trägolven Står ramade porträtt på hunden och barnbarnen Steg i trappan Rökhostan från övervåningen Och filmen slutar Kalla det två personers kärlek Kalla det ett stilla liv i all enkelhet Jag kunde gjort det helt perfekt Och alla tårar kommer som en flod När allt är stilla och viskningar blir till rop Men jag skulle inte ändra nånting Ingen ungdom vi fakkat Ingen av isarna vi bröt Ingen av kyrkklockorna när vi föll Du var min älskade då Du är min älskade nu Ännu en ny vår bryter ut Och morgonen bär en rustning av guld Skjulet tillverkat av täljsten, Lika ung som gräset står jag i det Du sitter vid ett hörnbord i entrén Och musiken dånar som en älv Jag tar mej fram och frågar: Får jag lov? Du nickar, du nickar Och alla tårar kommer som en flod Du var min älskade då Du är min älskade nu