Jag har skidat till Fölisön över isen Och kört slipvagn en dimmig morgon över järnvägsspår Jag har stått och väntat på perrong tre Och tittat ut över Kölnerdomen Jag har vadat över en älv Rott ut i morgondiset just när solen börjar att gå upp Jag har tigit stilla på en kaj Och hört båtarna långt bort Jag har irrat runt i Lettland Gått till slutet av en stad och till gränsen Jag trodde jag höll på att fly Men hitta alltid tillbaka dit Först till främlingar och fester Och till slut kom jag in till stan Där man känner mig så väl på kaféer Jag kan skydda dig från allt det farliga Som nånsin kommer att skrämma dig Det finns inte den sortens mörker Som jag inte kan mota bort med min späda hand