Varje morgon gick jag från dig Med en blåtira om hjärtat och ditt krav att inte älskas runt min hals Visste att du aldrig såg mig Men vad fanns det att se när allt var väntan på nånting som aldrig fanns Och med ditt betsel i min käke Tänkte jag dig sönder medans du svalt mig samman med likgiltighet Och hur jag än försökte Kunde aldrig dölja min brutala trogenhet Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Jag brann av ömhet och förtvivlan En åtrå skruvas åt i frustration att inte nå en sluten själ Och jag stred emot min tvivlan Om du fanns nånstans inunder eller bara dolde tomhet väldigt väl Och som du slog mig sista dagen Lungorna och ut i blodet, aningslös om ordens smärtgräns Varje knytnävsslag i magen Tog jag tyst och stilla för att stanna kvar hos dig Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Jag var aldrig så lycklig Som när jag var på väg till dig Galenskap