Jag korsa havet, för första gången
Nya tankar, nya ljus
Och det var där, för första gången
Jag lät gränserna suddas ut
Jag red en häst, för första gången
Hennes kraftiga kropp lydde mina lår
När vi klapprade mot jorden
Börja hon tala med ivriga ord
Det var om sanden, om bergen som tvekat men sen släppt iväg den
Det var om vind, hur den irra och desperat söker sin väg hem
Men så tystna hon plötsligt och ledde mig in i ett berg, hon ville visa
Hur vattendropparna samsas om att smeka fram bergväggens vackraste form
Begravde en pelikan, för första gången
Han låg där på stranden halvt död halvt vid liv
Och bad mig att bära han ner till vattnet
För att ätas upp av fiskarna han jagat som tidsfördriv
Och där fick jag älska med havet, för första gången
Hon fick smaka varenda del av mig
Kittlande blå svalka
Mot hennes bröst fick jag vila, strök mig över ryggen och sa
Nu ska du lyssna för nu måste jag berätta om
Sanden, om bergen som tvekat men sen släppt iväg den
Det var om vind, hur den irra och desperat söker sin väg hem
Men sen så tystna hon och fick mig att simma djupt in i ett berg, hon ville visa
Hur vattendropparna samsas om att smeka fram bergväggens vackraste form
Och än idag kan jag inte greppa, vad var det som jag fick berättat
Det lämnar mig inte ifred, det brusar upp och det sipprar ner
Så nu sitter jag här och sjunger, fast jag borde väl sluta med det
Men jag sjunger fortfarande sånger om det