Det är inte guld som glimmar, det är tårar och det kalla regnet Mot en boulevard Vad jag tänker, vad jag känner, vill jag glömma I stunder utav värme på en Bar Genom fuktig dimma, där bara tystnad finns När allt som fanns var drucket En bild av dig, jag minns Det är höst i Paris Och jag ropar ditt namn Höst i Paris och jag kramar mig själv Och drömmer att det är din famn Det är inte mig du ser Det är min skugga för nu tillhör jag de glömda Som inte finns du kanske inte minns Mitt hem är kall betong, invid Seine där vattnet flyter grumligare Än jag nånsin minns I morgontimmens dimma, jag fryser i ditt dis Jag saknar, längtar, somnar I hjärtat av, Paris Det är höst i Paris Och jag ropar ditt namn Höst i Paris och jag kramar mig själv och drömmer att det är vår Höst i Paris Och jag ropar ditt namn Höst i Paris och jag kramar mig själv och drömmer