Allt jag känner har jag känt för någon annan, men jag glömmer och lever för stunden. En stund som alltid tar slut och en annan stund tar vid. Allt vi gjorde kan jag göra med någon annan. Som på nytt. Vi skapar nya ögonblick. Som om du och jag aldrig fanns och ett annat liv tar vid. Med det sagt, så visste min kärlek till dig inga gränser. Du var mitt nu, mitt då, min framtid, du var mitt allt. Allt jag ville var att vara älskad och det var jag, men kärleken tog slut. Varför måste allt vackert dö? Och tystnaden lägger sig. Allt vi hade var på riktigt. Nu ett minne som suddas ut. Men det kunde varit annorlunda om vi hade sett var allt gick fel. Jag kunde varje centimeter av din kropp, nu kommer jag knappt ihåg hur du ser ut. Jag kunde avsluta dina meningar, nu vet jag inte om jag skulle känna igen din röst. Så går det. Vi glömmer och minnen blir mer som drömmar. Diffusa bilder av en svunnen tid. Som fragment av det som var vårt liv.