Varför är vi så rädda att visa oss svaga inför varandra, när vi är svaga inför oss själva?
Och varför bygger vi väggar som stänger in oss och ute alla andra?
Den bild du har av dig stämmer inte alls med sanningen.
Den saknar din värme.
Ska du kunna älska mig, du måste acceptera dig.
Med alla brister.
Du går genom livet utan fruktan, ser det ut som, från ett avstånd.
Jag kommer närmre och du blir livrädd.
Inte för mig utan för dig själv.
Och ett allvar och ett ansvar.
Den bild jag målat upp av dig, det är en bild av kärleken.
Med ljus och mörker.
Om du vågar öppna dig, jag kommer finnas där.
Och jag stannar om det är det du vill.
Med gråten i halsen så ber jag dig stanna.
Med tårar i ögat så ser jag dig lämna.
Du går från mig och oss och en framtid.
Med gråten i halsen så tar du ditt avsked.
Med tårar längs kinden du vänder dig om.
Du går, du flyr, tillbaka till det trygga.
Där du slipper känna, slipper ett ansvar, slipper ett allvar, mister en kärlek.
Den bild du har av dig stämmer inte alls med sanningen.
Den saknar din värme.
Ska du kunna älska mig, du måste acceptera dig.
Med alla brister.
Den bild jag målat upp av dig, det är en bild av kärleken.
Med ljus och mörker.
Om du vågar öppna dig, jag kommer finnas där.
Och jag stannar om det är det du vill.
Om det är det ditt hjärta vill.