Vi tog färjan till Travemünde
Vår resa började så
Fyra vanliga svenska turister
I en gammal sliten Renault
Vi skulle till olika ställen
Och vi kände knappt varann
Men för att spara bensin och pengar
Kunde sällskapet nog gå an
Vi vände och vred på vår karta
För att hitta en praktiskt väg
Till Nice via Hamburg och Brüssel
Och helst över Geneve
Vi var alla ganska beresta
Och kom med en mängd förslag
På nya och spännande platser
Där man gott kunde stanna en dag
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Långt ute på Tysklands hedar
Blev vi hejdade av en transport
En konvoj av Nato-raketer
På väg mot okänd ort
Det var döden vi såg där den sakta
Gled fram i en stålgrå parad
Varje stridsspets har ett nummer
Som står för en särskild stad
"Jag känner en kille i Grekland"
Sa Lena "Han står i en bar
Aten heter staden han bor i
Undrar vilket nummer den har"
I Provence är bergen röda
Och citronträdsblomman vit
Nummer C 87 har den robot
Som väntar på att sändas dit
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här
Jag såg in i backspegelns dimma
Min blick var ganska betryckt
Den sa: "Det finns flera millioner
Som lever i ständig flykt
Inte bara från sina länder
Utan från en hel kontinent
Skulle du kunna leva som dem
Utan rötter, på vandring jämt?"
Jag sa "Men de kan vända tillbaka
Komma hem igen en dag
I en framtid när allt är förändrat
Deras bit av jorden finns kvar
Men med den kontinent där vi lever
Repeteras en tragedi
Där författarna kallas strateger
Och de som dör i slutet är vi"
Jag vill leva i Europa
Jag vill älska och sjunga här
Jag vill skratta och gråta och dansa
Jag är yr och förlorad och kär
När jag tänker på hela Europa
Och på oss som hör hemma här.