Du ska få se det kommer ordna sig var vad de sa till mig.
Du ska få se att allt blir bra.
Jag var pissförbannad 14 år med Getta Grips och tovigt hår.
Oresonlig, obstinat med strupen full av hat.
Då var min utstötthet en självklarhet och då var våld min vardags mat.
Och de sa: Du provocerar när du inte passar in.
Delvis är skulden faktiskt din.
Klart du ska slippa slåss men om du var som oss vore det lättare förstås.
Ja, om du slutar sticka ut ska du få se att allting ordnar sig till slut.
Men en novembernatt minns jag hur jag satt på småstadskyrkans tak.
Hösten hosta hes och hårt.
Jag blicka ut på stad och kyrkogård.
Där såg jag död men inget liv,
Nej ur mitt perspektiv märktes ingen skillnad av emellan stad och grav. Och jag sa:
Ni kan titta snett och ni kan titta ner.
Men jag ska aldrig bli som er.
Jag har ett annat sätt att leva.
Jag har ett annat ideal.
En av de kantstötta och skeva.
Men det är varje fall mitt eget val.
Jag föddes -77, är kanske vuxen nu ifall det spelar någon roll.
Snart en medelålders man, men på sätt och vis så är jag likadan.
Ingenting har ordnat sig för jag har vägrat ordna mig.
Men från 14 år till denna dag har jag mött många fler som jag.
Och du vars röst aldrig blir hörd.
Punkare eller rollspels nörd, häxa eller hednadotter, regnhund, goth och globetrotter.
Vi har en stor funktion i det normalas definition.
Allting vanligt innebär, e att va allt vi inte är.
Stolta syster. Kom ihåg mig tappre bror. Vi är långt flera än du tror.
Som har ett annat sätt att leva.
Som har ett annat ideal.
Vi är de kantstötta och skeva.
Men det är i varje fall fall vårt eget val.
Låt någon annan vara normal, ren och lycklig sund och smal.
Vi ska vara deras freaks och original.
Vi har ett annat sätt att leva.
Vi har ett annat ideal.
Vi är de kantstötta och skeva,
Men det är vårt eget val.