Det föll ett stilla regn den natten som hon lämnade sitt hem
Och i från Stortorget så hörde hon hur klackan klämta fem
Nu fanns det ingen väg tillbaks hon kunde aldrig återvända
Nu var alla broar brända
Det var nu det skulle hända
Så satte hon en hårsnodd runt sitt gyllenröda hår
Hon andades för första gången på fyra år
Framför henne där låg staden dränkt i sot och slask och rök
Och bakom henne låg ett avskedsbrev på bordet i ett pustat kök
Det slog ett stilla regn mot fönstret denna hagelhårda höst
Han vaknade av att hjärtat gick i kramper i hans bröst
Han hade hört hur någon ropade han hade inte drömt
En röst ur det förflutna som han trodde att han glömt
Kvinnan brevid han i sängen sov som inget hade hänt
När han klädde sig smög ut och öppna ytterdörrn på glänt
När han började att gå började hans hjärta åter slå
På väggen till hans hyreshus så hade någon skrivit orden
"Det finns ingenting att vänta på"
"Det finns ingenting att vänta på"
I ett draperi av dimma slet en tapper soluppgång
Hon satt rökande på marken på en ödslig tågperrong
Luften var kristaller
Lätt och hög och sval
Och i fjärran hörde hon ett ångloks skriande signal
På andra sidan spåret brann ett träd i rött och guld
Hon kände ingen ånger hon kände ingen skuld
Det fanns inget att förklara det fanns inget att förstå
Det enda som fanns nu var orden som hon lämnat bakom sig
"Det finns ingenting att vänta på"
"Det finns ingenting att vänta på"
Han kom vandrande längs spåret som en blöt och frusen hund
Hon log och sa "Där är du, jag har varit här en stund"
Det hade åter börjat regna och nu forsade det ner
Han föll i hennes armar och sa "Jag orkar inte mer"
"Jag har försökt att göra det rätta vad som väntas utav mig"
"Men det har inte gått en natt utan att jag har drömt om dig"
"I det ordnade och lugna har jag sökt min trygga tröst"
"Men varje höst har jag sökt genom varje vind efter din röst"
"Och jag trodde det gått över"
"Att allting var förbi"
"Jag byggde upp en tillvaro men tömdes inuti"
"Vi kommer aldrig bli förlåtna vi är dödsdömda jag vet"
"Men jag vill hellre dö än längta efter dig i hemlighet"
Och dem såg det allra sista tåg som någosin skulle gå
Dem såg bara två val kasta sig framför eller på
Dem glödde rött och gyllene fast hösthimmlen var grå
Dem kysste ömt varandra i ett regn som sköng för båda två
"Det finns ingenting att vänta på"
"Det finns ingenting att vänta på"