Mörkret viker utanför. Staden vaknar som sig bör. Natten dröjer inte kvar. Nu berövas du den dröm du har. Verkligheten tränger in. Skoningslös genom gardin. Ingenstans att fly. Morgonljuset måste gry. Rådvillheten är så stor. Allt för svår att stå emot. Ingen väg att gå, ta den kärlek du kan få. Ljuv som juni var hans blick. God som godheten du fick. Inget saknade du då. Stundens skönhet allt du tänkte på. Inget bliv i det som var. Bara minnesbilder lever kvar. Saknad kommer sen, obevekligt som ett regn. Lämna löftena som gavs, aldrig kommer dem tillbaks. Tvivlets färg är blå, ta den kärlek du kan få. Se dig om igen, nu kommer gryningen, det finns en källa i din närhet. Öppna ögonen, låt ljuset flöda in, låt dagen väcka dig till liv. Varför sänka sig i sömn? Varför drunkna i en dröm? Varför blunda om man ser? Varför låtsas inte höra mer? Inget ögonblick förblir, tiden rinner snabbt förbi. Lyckan flyr sin kos, obeständig som en ros. Morgonkylan råder än, eftertankens tid är sen. Glöm din stolthet å, ta den kärlek du kan få. Se dig om igen, nu kommer gryningen, det finns en källa i din närhet. Öppna ögonen, låt ljuset flöda in, låt dagen väcka dig till liv. Ta den kärlek du kan få... Ta den kärlek du kan få.