Jag gick igenom landskap där jag aldrig gått.
Jag kände inte platsen dit jag hade nått.
Jag var nån annanstans, Jag var nån annanstans.
Jag visste inte längre vart jag skulle gå.
Jag rörde mig i gränsen mellan nu och då.
Där ingen trygghet fanns, där ingen trygghet fanns.
Jag trodde jag var vilse på den väg jag gick.
Att livet var förlorad för ett ögonblick.
Men jag började förstå, just då, just då.
Jag visste att jag stod inför en möjlighet.
Att inte bara söka svaren i min vilsenhet.
Ifrån det håll jag kom, ifrån det håll jag kom.
Jag hade inte längre mina tvivel kvar.
Jag vågade gå vidare från där jag var.
Utan att se mig om, utan att se mig om.
Jag trodde jag var vilse på den väg jag gick.
Att livet var förlorad för ett ögonblick.
Men jag började förstå, just då, just då.
Som när själen fylls, om nått man sjunger när det ännu skyms.
Som solen när det nästan syns i gryningen.
Som det ljus som kom när ännu dimmorna låg tätt runtom.
När stunden kan börja om på nytt igen.
Jag visste att jag stod inför en möjlighet.
Att inte bara söka svaren i min vilsenhet.
Ifrån det håll jag kom, ifrån det håll jag kom.
Jag hade inte längre mina tvivel kvar.
Jag vågade gå vidare från där jag var.
Utan att se mig om, utan att se mig om.
Jag trodde jag var vilse på den väg jag gick.
Att livet var förlorad för ett ögonblick.
Men jag började förstå, just då.
Jag trodde jag var vilse på den väg jag gick.
Att livet var förlorad för ett ögonblick.
Men jag började förstå, just då, just då, just då