Sommarn går i fällan år från år igen In i famnen på hösten i tron att värmas av den Klarsynt har jag aldrig varit, betraktat det som varit farligt Genom suddigt glas fyllt med blodrött vin Å jag, jag går i fällan så som sommaren Låter mig förblindas av kärleken Vaggas, vyssjas lätt uti varma famn Samma känsla, samma romantik fast bara med ett annat namn... Sommaren den vaggas uti sömn ett tag För att sedan blomma upp och så också jag Ville njuta varmt kvartal, ung och vild å utan kval Men nånting höll mig fast, nånting som blivit jag Försökte aldrig slita mig loss, nej, Jag, jag ville vara Oss Du blev min själ, mitt allt, mitt hopp, du blev mitt liv, min kropp Å Fröken Fåfäng söker sig förnimma Men hon har glömt bort hur man gör när man ska springa... Sommaren förknippas lätt med ungdomen Men den är mogen, varm å het och ska levas upp om och om igen Samma hand som ger dig sommarsvalka, leder dig i vinterhalka Bär dig genom vårlig skrud och klär dig till sin sommarbrud Det jag fruktar mest är att förlora dig En halv person, det vore jag, nej ingenting fanns kvar för mig Så lite jag har att ge dig min skatt, men då ler du bara å säger att... Du säger – Kom min älskade vän Kom och läppja mitt sommarregn...