Statar syndrom å asfalts sorti, själen i gungning men känslan fri Grön var min barndom och linjen blev den, minns tomma rummet med leende sen... Slit å förtvivlan, aska och sprit, kollektiv koma och låtsad flit Men en rot fick fäste vid Bjurholmsplan, trots alla turer, förälskad i stan... Refräng; Vill alltid tillbaka till Stockholm igen, Aldrig försaka mitt hem Alltid tillbaka till Stockholm, min vän, e mitt hem, e mitt hem Brungröna ögon njuter av stråk, runt Årstaviken som talar mitt språk Kamrater språkar och råkas i kvarter, barnen som skrattar, regnbågsbanér Solen den glittrar, Södermälarstrand, vi vandrar längs vattnet hand i hand Fåfänga själar njuter av vy, av Gamla stan å Hammarby... Refräng; Vill alltid tillbaka till... På Östgötagatan tillslut eget tjäll, Nyfiken gul och tras-spel vid kvälll... En gång på luff å vilse bran, fann sedan källan på Söder i stan... Refräng; Vill alltid...