Moder natur reste sig och sa: lystring missbrukare Ni vill bara ha, ha, ha, ha Ni försöker göra livet mjukare Snart har ni tagit allt ni kan ta Moder natur reste sig och skrek: hör upp förbrukare Ni gör mig vek, vek, vek, vek Ni är ohämmade prylslukare Snart har ni tagit allt ni kan ta Moder natur viskade tyst, försök se vad jag ser Människa jag dig ber, ber, ber Din värld går upp i rök, agera nu Jag orkar inte mer Människan slöt tätt, stängde ute moder natur Vår värld blev till ett tickande ur Den magra atmosfären gav vika Alla var nu jämlika Det som fanns kvar av liv blev till död Jordens gröna yta förvandlades till röd Moder natur grät sina sista tårar Framför passerade gröna vintrar och vårar Ett dött klot i en svart oändlighet Kroppen visste inte vad själen nu vet Livet vi levde var mördande Allt liv var ett, samverkan var avgörande