Alla sa han var den allra fegaste i trakten
Och han gjorde inget för att få nån att tänka om
Han hette Nisse Karlsson men kallades för fegis
Men nånting sa mig alltid et var snett nånstans, liksom
Han var bara tio år när hans farsa dog på kåken
Jag tog hand om Nisse för han var min brorsas son
Jag minns ännu de sista ord som bror min sa till grabben
Pojk, mitt liv är över och nu drar jag härifrån
Och lova mig, pojk, att du inte gör som jag
Dra dig undan trubbel om du kan
Ingen kallas feg som vänder andra kinden till
Hoppas du är gammal nog att se
Du behöver inte slåss för att va man
Det finns alltid nån för alla och Nisses liv var Sonja
I hennes famn fanns inga krav på att va karlakarl
En dag när Nisse jobba kom Dahlbergs grabbar över
Och de slog runt med Sonja ett par gånger var
Nisse oppna dörr'n, såg sin Sonja hejdlöst gråta
Han kände att han nått den punkt där han fått vad han tål
Han sträckte sig mot chiffonjén, tog tag i pappans foto
Han höll det tätt intill sitt bröst och hans blick blev hård som stål och pappan sa:
Lova mig, pojk, att du inte gör som jag
Dra dig undan trubbel om du kan
Ingen kallas feg som vänder andra kinden till
Hoppas du är gammal nog att se
Du behöver inte slåss för att va man
Dahlbergs grabbar skrattade när han kom in på fiket
Och en av dem flög upp och ställde sig i vägen för'n
När Nisse vände om så skrek de: "Titta, fegis sticker!"
Men man kunde hört en nål falla när Nisse stanna till och låste dörr'n
Tjugo års förnedring var lagrat i hans minne
Han höll ingenting tillbaka, han slogs för livets skull
När Nisse lämna fiket, då var Dahlbergs grabbar sövda
Han sa: "Här är en för Sonja" när den siste av dem föll, och jag hörde honom säga:
Jag lova dig far att inte göra vad du gjort
Jag har gjort vad jag har kunnat, men ibland
Så är det svårt att bara vända andra kinden till
Pappa, jag tror nog att du förstår
Ibland får man slåss för att va man
Alla sa han var den fegaste i trakten