Den enda sanna glädjen är kemisk glädje
De mörka åskmoln som omgett mig
Ända sedan jag var en liten grabb
Har nu börjat röra på sig
Himlen öppnar sig och solen tittar fram
Ändå kan jag inte se något ljus
De varma starka strålar som
Solen skickar mot mig silas bort
Av min apatiska hjärna
Jag tänker för mig själv:
Du kunde lika gärna varit gubben i månen
Grå och trist, kall och död
♪
Nu när jag tänker efter så har vi mycket gemensamt du och jag
Vi är båda på herrens baksida
Tomt på liv och tomt på hopp
Enbart ett livlöst skal som väntar
Väntar på att solen skall förvandlas
Till en stor röd jätte och sluka oss
Tillsammans med herr Tellus
Och dess oförskämt lyckliga hjärnskadade invånare
Min enda räddning ifrån mitt depraverade nersmutsade liv är du
Du gör mig lycklig
♪
Att bara få vara i din närhet
Gör mig helt skakig av glädje och kärlek
Jag drar en lina och du förs upp genom min näsa
Och ger mig mening
Du lyser upp det tomrum jag befinner mig i
Och för en stund är jag på riktigt glad
Men bara för att allt sedan ska sköljas bort
Av en mordisk tsunami utan hämningar
Allt ligger öde och min skalle har fått sig en rejäl smäll
Ensam får jag ligga i detta inferno
Men det är okej, älskling
Om nån timme ska du få fylla mitt huvud
Med förhoppningar om en ljus framtid än en gång
Men just nu måste jag vila
Vi hör nästan dagligen talas om narkomani och narkotika
Och jag skulle vilja reda upp dessa begrepp lite för er
Med narkomani vi ett svårartat förgiftningstillstånd
Som inte endast skadar den förgiftade, utan även hela samhället