Försupen i förtvivlan Kuvar jag mig Klorna som klöser min själ Sanningen som väger likt bly Försvinner in i hörnet Hos den grå massans gemak Röken domnar mitt medvetande Under korta stunder är jag fri I korta stunder är jag fri Fri från dessa jävlar Jag förkastar dem alla I sorlet hörs en röst Bekant men ändå främmande Den delar med sig av sin börda Den delar med sig av sin börda Den tillhör mig Känslan när jag lättar på mitt hjärta Befriande men ändå skrämmande Försupen i förtvivlad Sanningen väger likt bly Era jävlar Jag förkastar er alla