I natt jag drömde om den svartaste hingst med blod över bogarna i månens sken Dödens skepnad så högrest och stark pekar på mig i fullmånens sken Priset för att blidka han som tar liv, min mänskelighet måste förgås Och i nio de år mina drömmar ska lida, döden i nio år jag förbida ♪ Månen från drömmen på natthimlens kind Min livslåga fladdrar i iskall vind Hundarna under hans styre mig drev för att dansa så lätt med bockfot så skev I månens benvita iskalla glans att ingå förbund i bockfotens dans Ett avtal av bojor stöpta i blod, den smalaste stig jag beträda med mod ♪ Hans falska tunga förgiftar mitt sinn Snärjd av den oro som vuxit sig stinn Han gav mig blodets törst när fullmånen på himlen är störst Men vad är ett mänskoliv värt när den onde själen förtärt ♪ När fullmånen högt i natthimlen stå jag smyga i skepnad av ulfven den grå En enslig stig av de mörkaste spår, som ulfven jag smyger i buskar och snår Säg mig vad är ett mänskoliv värt när den onde själen förtärt