De lånade krubba åt armodets son
Och därtill halm och strå.
De lånade åsna bortifrån
För Herren att rida på.
Men korset han bar
Och törnets krans
Var hans.
Han lånade bröd en hungerns dag
På bergets grönklädda slänt,
Och tvenne fiskar av okänt slag
Hans lärjungar hade sänt.
Men korset han bar
Och törnets krans
Var hans.
Han lånade båt i ett fiskartjäll
Och talte till folket från den
Och en vindblåst hydda till läger en kväll
åt sig och tolv hemlösa män.
Men korset han bar
Och törnets krans
Var hans.
Han lånade sal, då hans dag var förbi,
För att duka sitt nattvardsbord,
Och den grav man lade hans kvarleva i
Var ett lån från främlings jord.
Men korset han bar
Och törnets krans
Var hans
Doc -nu när jag skådar hans stingande krans
Och ser hans kors som det var,
Då känner jag djupt - det var icke hans,
Nej min var den börda han bar.
Det kors som min Frälsare
Kallade sitt -
Var mitt.