Hör nu nödtorftens psalm Stiga upp ur min barm Med en doft utan näver och halm Hör en dåre i skogen Som skriker mot storstadens larm Det är mörkt, mina vänner Och timmen är sen Och natten, den faller så tung Och det norrländska svårmodet äger mitt sinne var stund Så ge mig en stig som leder till en avlägsen plats Upp mot gråsvarta klippor min kropp vill ta sats Uppå avlägsna höjder Som av avståndet döljes Skall jag skrika tills luften tar slut Så ge mig en spade att gräva ett hål vitt och brett Låt mig ramla däri som jag ingenting sett Midnattssol lyser världen Som en klen tröst på värden Ty Norrland är mörkt nog ändå Hör de mänskor som girk här För så länge sen Deras röster som ekar här än Deras boplatser är borta, och förfallet det pågår här än Deras strävan och nöd Och för tidiga död Deras kamp för sitt dagliga bröd Vi säljer deras själar för materiellt överflöd Så ge mig en stig som leder till en avlägsen plats Upp mot gråsvarta klippor min kropp vill ta sats Uppå avlägsna höjder Som av avståndet döljes Skall jag skrika tills luften tar slut Så ge mig en spade att gräva ett hål vitt och brett Låt mig ramla däri som jag ingenting sett Midnattssol lyser världen Som en klen tröst på värden Ty Norrland är mörkt nog ändå Genom natten rullar fri klas troll riter till tolk ut kvar två I förbi ja gemenskap till entran forgan Ja, gemenskap till entran utan ♪ Så ge mig en stig som leder bortom åkrarnas vält Ge mig leråkrars ångest och vintrar av svält Bland de nedhunggna träden Och igenvuskna gärden Skall jag skrika tills luften tar slut Så ge mig en sup, ja en dunk av den renaste sprit Må imperiets lakejer aldrig hitta hit Midnattssol lyser världen Som en klen tröst på värden Ty Norrland är mörkt nog ändå Norrland är mörkt nog ändå Norrland är mörkt nog ändå Ja, Norrland är mörkt nog ändå