Ande och mening får ersätta tomhet och en omwärld bortom wett och sans Jag siktar mot frihet, siktar mot widder, min färd går till Utmarkens land Bort ifrån trängsel, bort ifrån ytlighet, bort ifrån strunt och trams Med wapen och wilja och werktygen packade drar jag min kärra Till skogs Jag bygger en foja i en aflägsen vrå Till skogs Från imperiets bojor jag ämnar att gå Till skogs! Ett konungarike är min enkla härd Till skogs, och kommer aldrig igen! ♪ Bland widder och höjder får själen sin näring och mitt lifsträd wäxer stort och starkt Jag lockas till sång af landskapets fägring och kraften i urgammal mark Kwällsmörkret bryts af aflägsna toner, i fjärran syns eldars sken Går dit och wälkomnas af frimän som också flytt staden och dragit Till skogs Jag bygger en foja i en aflägsen vrå Till skogs Från imperiets bojor jag ämnar att gå Till skogs! Ett konungarike är min enkla härd Till skogs, och kommer aldrig igen! ♪ Ty thitt lifv mister snabbt all sin mening om du icke får dig själv Släpp skuldernas bojor, och känn du blir fri Lefv enkelt i skogen, min wän! Till skogs! ♪ Till skogs! ♪ Till skogs! Till skogs! Till skogs! Till skogs!