Jag ämnar nu sjunga en storvulen hymn Till mark som jag håller så kär En visa om frihet, en visa om rymd Om än rimmen må va sisådär Den handlar om vidder och skogarnas land Om mark som är stenig och karg Om stugor långt utanför vildmarkens rand Om älgar och björnar och varg Om än ängarnes vall Är mager och karg Och vintern se olecklet kall I Norrland, i Norrland är vackert ändå Ja, där vill jag ha mina dagar I Norrland, i Norrland, ja, där vill jag gå Från fjäll ner till ängar och hagar ♪ Och färdas jag utsocknes, långt från mitt hem Så tänjes det urstarka band Som för mig tillbaka till Norrland igen Från utsocknens märkliga land Ty om än månglarens hand Må va gullprydd och gradd Så med guldet blir anden lätt arm Till Norrland, till Norrland då tankarna gå Till salar av tallar och granar Till Norrland, till Norrland, till Norrland ändå Ja, där vill jag helst av allt vara ♪ I jer kanske otänkt men funde'er iblann Och tyck he jer märklit ändå Att folke' som bor i ett sådant rikt land Ska gå å wår fatti som få Fastän fråntagen makt Du lider i prakt Och om än skändat står urberget starkt Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så Och sörjer allt du kunde vara Mitt Norrland, mitt Norrland, åh, hur ska det gå? Säg hur skall du prövningen klara? Mitt Norrland, mitt Norrland, jag älskar dig så Ja, där vill jag ha mina dagar Mitt Norrland, mitt Norrland, mitt Norrland ändå Ja, där vill jag dö och begravas Ja, där vill jag leva och verka och dö Där vill jag en gång begravas Ja, där vill jag leva och verka och dö Där vill jag en gång begravas Där vill jag leva och verka och dö Där vill jag en gång begravas Ja, där vill jag leva och verka och dö Ja, där vill jag en gång begravas