Norrlands skogar nu hälsar dig Med skogsmil av granar och tall Från fjälltoppar ned emot inlandshav Med avbrott för ängarnes vall Från berget löper en nordanvind Som blåser så otäck och kall Den biter sig fast i min nakna kind Där den kommer med nöd och förfall I inlandsmörkret går kölden hård Vid kusten drar isvinden fram Och tränger sig in i vart hus och gård Och spränger i lövträdens stam Allt hopp tar den med när den drar förbi På väg emot öppet hav Min kropp den blir kall och min nuna blek Som lågo jag redan i min grav ♪ Och mörkret det tycks inte ha nåt slut Och ingen tycks höra våra rop Den som förutsett härdar vintern ut Men's dåren får gräva sin grop Skall våren ens komma, man frågar sig Nån sol ser man inte nånstans De flesta är döda, men vet det ej Förlorade i vintervindens trans