Kom och hör nu alla i denna sal
Om en jungfru här i staden.
Ja, hon gick ut en sommar dag
För att se den stora paraden.
Dom marscherade och hon var så glad.
Bandet spelade så högt och bra.
Så hon gav soldaten sin hand och sa,
Den är din om du vill ha den.
Ja, när hon såg soldaten där,
Med gevär och stiliga kläder,
Hon sa, jag vill ej stanna här,
Kan jag få följa med er?
Min mor och far dem säger nej,
Du får inte ens komma nära mig.
Jag ska lämna dom alla och följa dig,
Den bästa av militärer.
Men lyssna till din mor och far,
Som ber dig stanna hemma.
För när vi lämnat landet har,
De rädds det kan nog hända,
Att du kanske uti ett slag,
Faller för en kula så stygg en dag.
Och då ångrar du dig nog, ja det tror jag,
Att du dem någonsin lämna.
Men jag har femtio daler i guld, minsann,
Och ett hjärta ungt och modigt.
Jag lämnar allt om du blir min man,
Om än kriget är hemskt och blodigt.
Säg inte nej och ta mig med.
Jag marscherar så bra, ja du ska få se.
Och om du friar nu skall du svar bli,
Ett ja det är nog troligt.
Och när han såg hennes ömma blick,
När han såg hennes fasta vilja,
Sin kära soldat tillslut hon fick,
Tills döden dem åt skilja.
Och när dem är i främmande land,
Då skyddar han henne uti krigets band.
Och Gud fader hålla dem i sin hand,
Soldaten och jungfrun lilla.