Så gick det lilla Knyttet ut på stranden Och fann en snäcka som var stor och vit Han satte sig försiktigt ner i sanden Och tänkte "O, så skönt att jag kom hit" Och lade vackra stenar i sin hatt Och havet var så lugnt och det blev natt ♪ Långt borta var hemulerna med stora tunga steg Och Mårran var försvunnen för hon hade gått sin väg Och Knyttet tog av skorna och han suckade och sa "Hur kan det kännas sorgesamt fast allting är så bra?" Men vem ska trösta Knyttet med att säga "Lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?"