Se, Svarte Rudolf, han dansar Han böjer sin nacke och ler Han tänker på stormande nätter I Amsterdams glädjekvarter Han drömmer om flickornas kransar Om svävande bruna ben Vid stranden av blåa slätter Vid Samoamånens sken Han drömmer om flickornas kransar Om svävande bruna ben Vid stranden av blåa slätter Vid Samoamånens sken Han böjer sin nacke och blundar I flygande roslagsvals Så höll han i smäktande lundar Sin arm kring chilenskans hals Så böjde han krullig hjässa En afton i negerbyn Mot trettonårig prinsessa Med eldsken på ebenholtshyn Så böjde han krullig hjässa En afton i negerbyn Mot trettonårig prinsessa Med eldsken på ebenholtshyn Så dansar de svajiga karlar På Malagas vinstänkta redd Den vitröda tösen bävar Bedårad, förlorad, förledd Hon ler i den väldiges nävar Åt allt vad han tog och han gav Hon suckar och vinden svarar Från Ålands jäsande hav Hon ler i den väldiges nävar Åt allt vad han tog och han gav Hon suckar och vinden svarar Från Ålands jäsande hav