Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck
Jag vill känna varma vita jungfrulemmars tryck
I materien vill jag röna, riktigt ha i famn
Det som anden språk det sköna givit såsom namn
Jag vill andas blott Anita, blott Anita, se
Känna endast varma vita lemmars rörelser
Högt man prisar konstens njutning, den är kall och arm
Emot väsens sammanslutning, kärlek barm mot barm
Sinnlighetens makt är kuvad av en trång moral
Dygden, stel och överskruvad håller långa tal
Dumheten har funnit mycket, fann till slut ett fynd
Som föll folket uti tycket, sinnlighet är synd
Sedan dess har kungasonen, son av kung Natur
Av den vise dygde fånen sparkats ut som djur
Icke mer han vågar modigt visa sig bland folk
Men han hämnas, hämnas blodigt med förgiftad dolk
Sen när halva mänskligheten ruttnat ned i grund
Mördad av anständigheten kommer segerns stund
Då skall dygdens makt den sanna ärva den som ljög
Sinnligheten skall sin panna bära stolt och hög
Kropp med ande skall bli enat och ett hjärta fritt
Med den kärlek, fri och renad, männska skall bli vitt
Därför, därför ljuva flicka, blott till hjärtat lyss
Låtom oss varandra dricka i en kyssars kyss
Rodna kind du lockom flutna på ditt sköna sätt
Blicka ömt till hälften slutna ögat du gör rätt
Häv din vita barm och bölja, du har rätt därtill
Vet att oskuld kan dig följa hur långt du vill
Älska, älska min Anita med din själ och kropp
Oskuldsfulla varma vita ljuva rosenknopp
Livets skål och min Anita, uti glömskans dryck
Jag vill känna varma vita jungfrulemmars tryck