Det var en dag och jag var fyra år
Jag trodde mer på det onda än det som var gott
Jag var fyra år och det fanns hemska typer i mitt rum
Svarta tapeter, kalla trumpeter, blodpannkakor och planeter
Och i luften surrade slag, mörkret var mycket mörkt
Och ensam och rädd var jag
Tycker ingen om mig?
Ingen tycker om mig
Då kom hon som ett ljus ur mörkret
Hon slicka min kind och sa: "Hos mig är du trygg och varm
Jag ska värma ditt hjärta, jag tycker om dig"
Och i hennes ögon tindrade kärleken
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns
Hoppets stjärna lyste klart runt hennes ludna svans
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon viskade till mig sitt vov
Vi gick tass i hand och i mitt hjärta kändes långt
Om man är liten och svag (änglarna gråter)
Och blir slagen med slag (när själar dör)
Ingenting man begriper och hjärtat, det skriker: "Varför?"
Och man är liten och svag (gubben snyftar)
Varje natt, varje dag (bland tysta mål)
Av allt ont blir man blå inuti, utanpå, varför finns jag?
Men hemskhet kan vända
Och maskroser tända sina knoppar att växa upp i gryningen
När spökena glufsar mot jag
Då lufsar hon till oss, mig och dig, med all sin kärlek
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, älskling du är som en ros
Du pussar mina ledsna tårar med din mjuka nos
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon gör mig så varm och glad
Tillsammans går vi tass i han på livets promenad
Hemskhet kan vända
Och maskroser tända sina knoppar att växa upp till tusenden
När spökena glufsar mot jag
Då lufsar hon till oss, mig och dig, med all sin kärlek
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie och jag såg att godhet fanns
Hoppets stjärna lyste klart mot hennes ludna svans
Jag mötte Lassie, jag mötte Lassie, hon viskade till mig sitt vov
Vi gick tass i hand och i mitt hjärta kändes långt
Vi gick tass i hand och i mitt hjärta kändes långt