Vi hade lämnat Östersund På väg mot norr mot en lycklig stund Stog hon där Och hela bilen var kär Vi började titta under lugg Av vad som sas Hörde ingen ett dugg För hon var där Och hela bilen var kär Bland älgar och skog Våra hjärtan dom slog För den norrländska präriens gudinna Hennes ögon, vi log Och hon tog och hon tog Hon var den norrländska präriens gudinna Vi slog upp tältet vid en sjö En plats så vacker att man kunde dö Hennes blick när hon log Vi kunde aldrig få nog Bland älgar och skog Våra hjärtan dom slog För den norrländska präriens gudinna Hennes ögon, vi log Och hon tog och hon tog Hon var den norrländska präriens gudinna Ingen såg var hon var Inte ens bilen var kvar Bland älgar och skog Våra hjärtan dom slog För den norrländska präriens gudinna Hennes ögon, vi log Och hon tog och hon tog Hon var den norrländska präriens gudinna