Månen sätter segel, tiden tittar på Luften står helt stilla, jag fortsätter gå Du rusade ur skalet utan ett farväl Där nånstans bakom skolan valde jag väg Och den som du lärt känna är en turist i sig själv Här står livet bredvid som bödelns enda vän Och även om du hör nåt om stjärnfall utav spik Om kärlek iförd rustning, om att botten är sig lik Om att drömmar bortom räddning, lämna sig själv på glänt Dina händer ringlar genom min kartas vita fält Det som hänt i detta rummet blir aldrig nånsin sant Klockan väntar på tecken tills vi är färdiga med varann Och vart jag än står, står du intill Och vad jag än ser, är det genom din blick Och vart jag än är, är jag nog kvar nånstans i Västra Frölunda När tiden räknar inåt, molnen väntar på vind I en bortre del av staden där glömskan stannat till Med blicken hos en pojke, med skugga av soldat När livet och döden delar upp dig, hälften var Och vart jag än står står du intill Och vad jag än ser är det genom din blick Och vart jag än är är jag nog kvar nånstans i Västra Frölunda