Hör du hur mitt hjärta slår, panik och vredemod Min själ är tärd av allt jag sett, det blev som vi förstod Vår frihet har förkastasts och vår rättighet dom tog Ty ingen vågade gå fram och visa nog är nog I natten ekar röster hjälp, ty viskningar och skam Starka band, blod och jord, de bortglömdas namn Den tid då folket stod sig, ännu ett minne blott Vi sitter nu i samma växt som vi alla en gång sått Vi längtar efter svea rike, den barm som värmer mest Vi hyllar morgondagens ljus som rensar bort vår pest Vi längtar efter svea rike, den barm som värmer mest Vi skall ej vända om igen, vi genomskådat denna best Vår svenska ätt är borta, ett heligt och starkt arv Vi satt som förlamade, moder svea ropade larm Är våran tid nu redan förbi eller finns det hjälp att få? Gnistan ligger där och pyr under svart och sotigt kol