Promenad längs hamnen är allt hon klarar av
I höstens mörker, minns hon blott en vår
Det känns som alla vindar henne hatar denna dag
Och kinden värker och kylan den är svår
Hon drömmer om en tid och livet leker
Det kostar ingenting, drömmen den är din
Hon tänker att den stunden kommer aldrig mer igen
Då nån mig håller och kallas sig för min
Vinden som har blåst i hennes hår sen han försvann
De skvallrar om det hjärtat som brann
Hon ställer sig vid kanten ska hon hoppa eller gå
Jag hoppas att hon bara går å går
Hon tänker att den stunden kommer aldrig mer igen
Trots att vinden är orättvis och svår
Av alla som hon möter på livets promenad
Så finns det ingen som märker och förstår
Om alla dessa löften blivit samlad till en lögn
Så kan det kvitta om man stannar eller går
Hon kommer aldrig komma ifrån att det är skillnad på att
Verkligen få leva och att bara va vid liv
Hur mycket hon än går så står hon still
Och det finns ingen som kan kalla det hon lever nu för liv
Vinden som har blåst i hennes hår sen han försvann
De skvallrar om det hjärta som brann
Hon ställer sig vid kanten, ska hon hoppa eller gå
Jag hoppas att hon bara går å går
Trots att vinden är orättvis och svår
Vinden som har blåst i hennes hår sen han försvann
De skvallrar om det hjärta som brann
Hon ställer sig vid kanten, ska hon hoppa eller gå
Jag hoppas att hon bara går å går
Trots att vinden är orättvis och svår
Vinden som har blåst i hennes hår sen han försvann
De skvallrar om det hjärta som brann
Hon ställer sig vid kanten, ska hon hoppa eller gå
Jag hoppas att hon bara går å går
Trots att vinden är orättvis och svår
Trots att vinden är orättvis och svår
Trots att vinden är orättvis och svår