Vaknar kallsvettig och spyr på vårt väl I ett samhälle som säljer dig din själ Dag ut och dag in går du till ditt jävla kneg Eller värre, sitter du där arbetslös och seg Det finns inget svar, de styckar det du har kvar De skrattar när vi dag för dag, tar steg för steg mot vår egen grav Jag sliter dem itu, äter deras kött för sprit Måste döda ångesten, står upp till knäna med skit För att känna hur det känns, att sakta kväva någon Att kunna se en mening, och det fina med imorgon Min gravsten är redan rest, den ekar tom och skriker ut mitt hat Mitt hat mot allt jag ser, mitt hat mot marken på vilken jag går Jag sliter dem itu, äter deras kött för sprit Måste döda ångesten, står upp till knäna med skit För att känna hur det känns, att sakta kväva någon Att kunna se en mening, och det fina med imorgon Vardagens kedjor håller mig fast i väntan på slakt Ett liv i lycka är en utopi, i vår kista med spiken i Allt skapades ur kaos och så ska det avslutas Ni kan inte stoppa oss, era jävla as Den enda sanna glädjen är, att dränka sig i alkohol För att bedöva avskyn mot allt, som drivit dig till ditt vardagshål Stirrandes djupt i flaskan, så kräks du i en dimma Spyorna av ditt enda hopp, reser sig ur askan... Och förkortar varje dag - till en timma