En krossad sten är målet per andetag Ett litet steg i vad som blir min dags förvärv Plus tusen till, tills lungorna säger nej Om man får be. Den är inget värt som sitter ner. Där jag svingar hackan är min näring, värme, vatten; Fönstret riktat mot ljuset som går alltid stadigt, Djupare ner i abyssen Blir jag allt mer Malen som studsar mot lyktan Solen kommer alltid att gå upp Kasta skuggor på det lilla hål jag nästan bor i Hungrigt mörker välkomnar med ett leende de som har rygg kvar Dagen in Veckan ut Årets slut Men sån't bör man inte tänka på Ett djupt andetag. Torka svetten från min panna. Ett lamt försök att hosta svärtan från min kropp Rossla och spy som berget tuggar och sväljer mig Allt för de mynt jag ska köpa kolet för Solen kommer alltid att gå upp Kasta skuggor på det lilla hål jag nästan bor i Hungrigt mörker välkomnar med ett leende de som har rygg kvar Dagen in Veckan ut Årets slut Men sån't bör man inte tänka på