Var tror ni att ni fått rätten att göra som ni vill ifrån Från höga hästar i finrummets innersta vrå, författar ni Vi struntar i vad, detta måste ned på vår nivå För att ni ska förstå, fordras radikal socialism I nattens dunkel, med tysta årtag genom hamnen Med dödlig last och utan tvivel I direkt aktion mot kung och fosterland I rättvisans och gemene mans namn För vad är det som alltid hamnar i ditt lastutrymme Om inte det virus som gagnar vår sjukdom Varje gång du korsar havet, blir det mer Du är en del av det, en symbol för allt som är fel Ett ofrånkomligt dåd, en handling ni kan se Vår kamp kan inte tystas ned Ni kan inte ignorera oss mer Gemensamt mot djupet i raka led Hör ni skriet nu, när munkavlen slitits av Förstår ni all vår smärta nu När den nu även drabbar den enklav Som byggt detta helvetets patriarkat För vad är det som alltid hamnar i ditt lastutrymme Om inte det virus som gagnar vår sjukdom Varje gång du korsar havet, blir det mer Du är en del av det, en symbol för allt som är fel För vi är många, men vi med krafter kvar är få Vi försökte förhandla, men ni är för förnäma för att förstå Så vi gick rakt på sak och gjorde slag i sak Då orden tagit slut får man ta det i egna händer! Ett slag för en bättre morgondag, folk och frände! Och så jag ler när ur stoftets moln jag ror mig mot strand Av förstörelsen förnöjd, i glädje fullkomligt ärlig och sann