Vad finns kvar när vi alltid ska ta det så jävla försiktigt
Vad blir kvar när man har glömt bort det som en gång var viktigt
Var är gnistan var är glädjen var är glöden är allt bara borta?
Ingen vet men någonstans på vägen så kom vi till korta
Och gick vilse på vår färd
Då är det svårt att hålla huvudet över ytan
Jag försöker simma men orken har tagit slut
Jag skriker men lungorna fylls av vatten
Och jag sjunker mot avgrundens djup
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
När jag inser att många av alla de saker jag saknat
Hade kunnat va så mycket bättre om jag hade vaknat
När det slår mig att många av de brister och fel som jag tillskrivit dig
Egentligen var konsekvenser av misstag och handlingar begångna av mig
När jag gick vilse på min färd
Då är det svårt att hålla huvudet över ytan
Jag försöker simma men orken har tagit slut
Jag skriker men lungorna fylls av vatten
Och jag sjunker mot avgrundens djup
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Där det är becksvart
Min enda tröst är allting går framåt och att ingenting stannar
Jag hoppas att sveket, skiten och lögnerna när allting landar
Blir en tråkig parentes inte det enda som återges
Jag hoppas att vi kan le och när vi blundar även se
Att det mesta nästan alltid var bra
För det tycker iallafall jag