Vafan ska man göra när ingenting längre känns sant
När älska är att förstöra och allt annat känns irrelevant
När inte ens barnskratten läker och glädje är skäl till förhör
När hoten och glåporden vräker och alla förhoppningar dör
Och det som man älskat inte finns kvar
Och allting som brukade ge bara tar
Men man vill kunna leva ihop och dö med leende läppar
Trots utslitna själar, trasiga kroppar och maskätna käppar
Vill man kunna leva ihop, långt ner i en grop är det redan för sent
Vågar vi svara på det klarar vi det och hålla samvetet rent
När allting rasar
Hur fan ska man leva när drömmar förvandlas till damm
När tankarna är så pass skeva att lycka förknippas med skam
När glömma är allt man kan göra för allt annat redan är gjort
När förflutet är allt man kan höra och tillit känns allt för stort
Och alla funderingarna bara far
Och det är så långt bort att förstå vad man har
Men man vill kunna leva ihop och dö med leende läppar
Trots utslitna själar, trasiga kroppar och maskätna käppar
Vill man kunna leva ihop, långt ner i en grop är det redan för sent
Vågar vi svara på det klarar vi det och hålla samvetet rent
När allting rasar
Vafan ska man säga när allting redan är sagt
När samtal består av att väja för att hålla sitt psyke intakt
När ingenting går att förklara och innebörd inte finns kvar
När insikter aldrig får vara och frågorna aldrig får svar
Allting rasar, allting rasar, allting rasar